Välkommen till Finnhamns naturskatter

Skärgårdsstiftelsens tillsynsman och naturvårdare arbetar i reservatet med att vårda markerna för att gynna allt från kulturmarker till biologisk mångfald. Vi har valt ut ett antal speciella platser som vi vill visa er – vi kallar dem Naturskatter på Finnhamn.

Använd kartan för att navigera bland våra naturskatter.

1

Jordgubbslandet

2

Jordgubbslandet m svärdsyssla

3

Lukas runda

4

Välkommen till Västeräng

5

Västeräng strandängen

6

Västeräng slåtteräng

7

Pojkarnas udde

8

Lövängen myskmadra

9

Strandängen

10

Gäddan

11

Sindras stig

12

Bondens marker

13

Vilda Finnhamn

14

Hassellunden

15

Klippan

16

Eken

17

Lövängen

18

Hällmarken

19

Tibasten och Skogsrået

1. Jordgubbslandet

Revolution!

Jordgubbsodlingen i skärgården startade redan på 1890-talet och varade fram till och med 1960-talet. Jordgubbarna revolutionerade skärgården totalt. Innan dess levde befolkningen av småbruk och fiske sedan sekler.

Nog fanns det oftast mat på bordet även om livet många gånger var hårt. Men när de rika stockholmarna började ta sig ut i skärgården ökade intresset enormt för jordgubbar i Stockholm. Odlingarna spred sig från åkrarna till varenda bergsskreva. Snart började man röja ny odlingsmark och även plantera på närliggande öar.

På 1940-talet fanns det över 1 miljon plantor på öarna från Harö till Husarö. Bären transporterades in med särskilda ”jordgubbsbåtar” nattetid – ofattbara ca 25.000 liter per dag under högsäsong.

Jordgubbarna gav skärgårdsborna något de sällan hade – kontanter!
Nu kunde man köpa motor till båten, en traktor till gården, låta barnen studera, bygga bättre hus m.m. Allt sådant hade varit otänkbart förr. Det är ingen överdrift att säga att jordgubbsodlingen totalt revolutionerade livet i skärgården.

Varför blev skärgårdsbefolkningen så bra på att odla jordgubbar? De främsta orsakerna var nog:

  1. Obegränsat med latrin från ­Stockholm (den från Söder ansågs vara bäst, utan papper!)
  2. Många soltimmar tack vare det torra klimatet i östra Svealand
  3. Stor vana vid hårt arbete och att man hade många barn som arbetade utan lön.

Strawberry fields

Strawberries were planted here in 1940. Strawberry fields were common in the archipelago from the end of the 19th century and until the 1960´s. This crop totally revolutionized farming out here since it gave the farmers something they never had before – cash! They could now invest in their farms and in education for their children.

2. Jordgubbslandet

Om sommaren när Finnhamn kan vara proppfullt med folk så är det lite som att komma in i en kyrka när man kommer hit. Ett lugn och en tystnad på en avskild och lite hemlig plats – en nästan sakral känsla.

1940 bröt Thor Johnsson upp och dikade ur kärrmarken här och satte jordgubbsplantor. Han var son på Idholmens Gård, då 23 år och åter hemkommen efter värnplikt och mili­tärtjänstgöring under krigets första år.

Thors pappa Severin Johnsson, arren­dator på Idholmens Gård, var den som tog jordgubbarna till Idholmen 1930 då han började odla bären. Thor berättade om sitt liv i skärgården och sin jordgubbsodling för Skärgårdsstiftelsens jordbruksarrendator Martina Högberg när hon just flyttat till gården. Genom Martina och Skärgårdsstiftelsen berättas historien nu vidare.

Kulturspåren från odlingen i form av diken går tvärs igenom lunden. På Idholmens Gård finns plantor av samma sorts jordgubbar som odlades här, hittade av en slump på Jolpan 2015. Detta är en bevarad del av Finnhamns kulturarv.

Här i det forna jordgubbslandet har det röjts. ­Ambitionen är inte att åter odla jordgubbar utan att främja en lundmiljö där t ex orkidéen vit skogs­lilja, även kallad svärdsyssla, trivs. För detta krävs kontinuerlig naturvård.

Strawberry fields
We have no intentions of growing strawberries here again. Instead, we are trying to promote a grove environment where for instance this orchid, Sword-leaved Helleborine (Cephalanthera longifolia) can thrive.

3. Lukas runda

Välkomna på en vandring över Idholmen!

Skärgårdsstiftelsen sköter och äger Finnhamn sedan 1998. Dåvarande tillsynsman Lasse Westling, tillsammans med jordbruksarrendator Martina Högberg, tog sig an den eftersatta naturvården. Lasses hund Sindra och Martinas hund Lukas fanns alltid med, arbetskompisar vars närvaro hade stor betydelse. Martina är författaren bakom dessa Naturskatter och är den som har tagit historien vidare till er besökare genom Skärgårdsstiftelsen.
Stigen är uppkallad efter Lukas, en working kelpie, som var den första
i raden av flera på Idholmens Gård. När det åter kom kor till ön 1999 behövdes snart en vallhund och året därpå kom Lukas. Följ med på den runda genom kulturmarken som Lukas promenerade över så gott som varje dag, och dit han vallade korna flera gånger per år.

Gå upp för den gamla bruknings­ vägen med skogsbete på högersida och obetad skog till vänster – ser du någon skillnad?

 Experience Lukas’ path
The Archipelago Foundation cares for Finnhamn and has owned it since 1998. The Supervisor at that time, Lasse Westling, along with tenant farmer Martina Högberg, took on the job of conserving nature in the reserve. Their dogs always accompanied them. This trail is named after the Working Kelpie Lukas, who worked angus cattle here his whole life.

4. Välkomna till Västeräng – forna tiders slåtteräng

”Åh vad roligt att vägen är kvar!” Det utbrast Marianne Wistedt när hon visade runt i början av 2000-talet. Marianne, förr Johnsson, föddes på Idholmen 1927 då hennes föräldrar arrenderade jordbruket.

Vägen upp till Västeräng är ett kulturspår, liksom dikena här intill. De vittnar om att marken har brukats av bönder. Andra kulturspår i skärgårdens odlingslandskap kan vara hamlade träd, stenrösen, gränsmarkeringar och gärdes- gårdar. Kultur; att odla – det är ordets ursprungliga betydelse.

Västeräng var den huvudsakliga slåtterängen på Idholmen. När Marianne växte upp skördades allt hö till gårdens
två kor här. Men under andra halvan av 1900-talet växte ängen igen. När Skärgårdsstiftelsen tog över Finnhamn såg man inte ner till vattnet. Efter omfattande röjning brukas
den forna slåtterängen nu som bete sedan början av 2000-talet, och naturvårds- insatserna pågår ständigt för att bevara denna kulturmark.

En hög av liv!

Vid sidan av stigen ser du en faunadepå – sälg som röjts ur betesmarken ger hus och hem åt vedlevande småkryp och svampar. Här kan de festa loss på den döda veden, något som det i många skogar råder brist på. Insekterna utgör i sin tur mat åt en mängd fåglar. Titta nära och upptäck deras spännande och krångliga mönstergångar.

Welcome to the West meadow 
When The Archipelago Foundation took over the care of Finnhamn 1998 you couldn’t ́t see the water. Large efforts to restore the old meadow where the farmer used to harvest all his hay in the 1930 ́s has been made here. It ́s now a grazingfield for the cows at Idholmens Farm.

5. Västeräng – strandängen

En betad strandäng, stor som liten, är en unik miljö med mycket hög biologisk mångfald. Vassen betas begärligt av kor – den är deras bästa godis. Sedan kan ljuset nå ner och växter som slåtterblomma, kustarun och gåsört få en chans att frodas. Här trivs också andra vanligare arter som förgät- migej och strandmynta. Tag några kliv ut på strandängen och känn myntadoften i dina fotspår!

Förr i tiden skördades grön vass om sommaren till djurfoder och torr vass om vintern för att användas som isolering, tak- täckning och liknande.

Du nyttjar just nu minst en ekosystemtjänst!
Ekosystemtjänster är alla produkter och tjänster som naturen ger oss, och som bidrar till vår livskvalitet och vår välfärd.

Till exempel:
– växterna renar luften vi andas och vattnet vi dricker
– insekter pollinerar våra grödor vilket ger högre skördar – permanent bevuxen mark lagrar in kol från luften till marken och återför utsläppt koldioxid
– naturen är bra för hälsan, redan efter fem minuters skogspromenad sjunker puls och blodtryck
– all mat växer och produceras i och av naturen, ofta med bondens hjälp

The beach meadow
Even a small beach meadow provide one of our most diverse habitats when grazed. The cows love the reeds and with that gone lots of different low herbaceous plants and grasses can thrive here. Take a couple of steps into the beach meadow smell the mint!

6. Västeräng – från slåttermark till betesmark

Här låg förr den huvudsakliga slåtterängen på Idholmen. Nedför den slingriga vägen från Västeräng körde Mariannes pappa Severin hölassen med häst lånad från Jolpan – det gällde att köra varsamt för att inte välta! På åkrarna nedan- för, där det nu växer vall, odlades spannmål. Åker och slåt- termark stängslades då in och djuren fick beta utanför.

Naturbetesmarken – den rikaste av marker

Nuförtiden utgör Västeräng naturbetesmark åt korna på Idholmens Gård. Naturbete är mark som inte kan eller har plöjts och som inte gödslats. Här finns ofta en blandning av gräs, träd och buskar. Det är en väldigt vacker och artrik marktyp med många växter och djur. I en naturbetesmark kan vi inte odla mat till människor. Men betesdjuren kan förädla växterna till kött, mjölk, ost och annan mat som vi kan äta – det är förädling på hög nivå!

Visste du att en naturbetesmark kan var lika artrik som en regnskog per kvadratmeter?

Tidigt om våren när blåsipporna blommar så växer här längs kanten en variant – vita blåsippor, och de är många! Kom ihåg att alla blåsippor är fridlysta.

A rich piece of land
A natural pasture like this has a very high biodiversity. Here it ́s impossible to grow crops for human consumption, but the cows can refine the grass to milk, meet, cheese etc. Did you know that a natural pasture can contain as many species as a rain forest per square meter?

7. Pojkarnas udde

Tänk dig – en stilla försommarkväll. Det är lördag, och det hörs ett svagt ljud av åror i vattnet. Från norr och från söder kommer ungdomar roendes. De kommer från Ingmarsö, kanske Husarö, Äpplarö eller ännu längre ifrån. Någon har med ett dragspel. Någon har kanske en fiol eller ett munspel. För i kväll, då är det dans!

Marianne Wistedt, född på Idholmen 1927, berättade att de flata hällarna här intill utgjorde traktens dansbana ungefär från sekelskiftet 1800–1900. På den tiden, med 6 dagars arbetsvecka, utan telefoner, utan elektricitet, utan radio och tv var lördagskvällen det man längtade efter. Det var här man kunde bli kär, kanske träffa den man gifte sig med. Det var här man umgicks med sina vänner. Då – precis som nu!

Kolla in Lassedasset här intill

En av skärgårdens mesta skitgubbar, Skärgårdsstiftelsens första tillsynsman på Finnhamn Lasse Westling, börjande med latrinhantering på 1970-talet. Många tunga dasstunnor och kluriga tankar senare byggde han det första Lassedasset.

Lassedasset är ett långtidskomposterande och urinseparerande dass där urinen tas om hand genom uppsamling i torv som sedan adderas till långtidskomposten. Denna typ av dass sparar många skärgårdsarbetande ryggar!

The Boys Headland
Beginning in the late 19th century this flat stone slab came to be a dance floor for the locals in this part of the archipelago. Young people came rowing, some bringing instruments, from islands nearby. A good place to meet an hang out with your friends – then as well as now!

8. Lövängen och Lunden

I kulturlandskapets löväng skördade man förr både hö och löv till vinterfoder. Vissa delar av året betades den också. Genom detta brukande gynnades många olika växter och artvariationen blev väldigt stor. I hagen till vänster försöker vi sedan 2015 ­återskapa en löväng med betande djur och naturvård.

Till höger om stigen står träd och buskar tätare, och här betar inga tamdjur. I denna lundmiljö trivs myskmadran. Med sina små, små vita blommor i knippen och sina lansettlika blad i krans bildar den låga grupper under hasselns grenverk. Den blommar i maj–juni, innan löven skuggar allt för mycket. Om hösten lyser bladen som gulgröna stjärnor mot markens bruna löv och mull.

Historiskt har myskmadran använts på många olika sätt:

I läskedryck – myskmadran har använts i georgisk läskedryck som smaksättare.
Till kärlekslivet – den bars i amuletter, stoppades i kuddar och i sängkläder, man lade t o m myskmadra i underkläderna för att främja kärlekslivet.
I öl & vin – det äldsta receptet där myskmadra ingår som krydda i öl och vin är från 800-talet.

Torkad har myskmadran en stark, förförisk doft av nyslaget hö, detta tack vare innehållet av kumarin (som är giftigt i stora mängder).

The grove
This former wooded meadow is now under restoration. In meadows like this farmers harvested winter fodder in the form of hay and leaves for cows, sheep and horses. Outside the fenced pasture woodruff grows under the hazels, leaving a lovely scent while blooming.

9. Strandängen

En betad strandäng, stor som liten, är en unik miljö med mycket hög biologisk mångfald.

Vassen betas begärligt av kor – den är deras bästa godis. Sedan kan ljuset nå ner och växter som slåtterblomma, kustarun, låsbräken och gåsört få en chans att frodas. Här trivs också andra vanligare arter som förgätmigej och strandmynta. Tag några kliv ut på strandängen och känn myntadoften i dina fotspår!

Strandängen är en viktig fälla för näringsämnen som annars skulle rinna direkt ut i havet. Den var tack vare detta en säker källa för slåtter av vinterfoder förr i tiden. Om inte all vass skördades om sommaren så kunde ståndtorr vass skördas när isen låg. Den användes sedan till tak, isolering och liknande.

Denna näringsrika mark ger också mat åt mängder av olika fåglar. En mångfald av blommande växter gynnar här viktiga pollinerare och andra insekter.

The beach meadow
A beach meadow provide one of our most diverse habitats when grazed. The cows love reeds and with that gone lots of different low herbaceous plants and grasses can thrive here. With some reeds left in spots it is also a perfect shelter for fish spawn and nesting waterfowl.

10. Rädda Gäddan!

Gäddan är en av Östersjöns mest hotade fiskarter. Den har en superviktig plats i havets ekosystem som en av de största rovfiskarna. En del kallar den för havets varg!

Hela viken mellan Idholmen och Jolpan utgör ett paradis för fiskar som gäddan och för vattenlevande fåglar. Med en blandning av väl betade strandängar och andra delar där vassen får växa fritt gynnas många olika djur- och växtarter. Här finns perfekta platser både för häckning och för fisk­yngel att överleva.

En gäddfabrik är en plats där man hjälper naturen på traven för att skapa de bästa av förutsättningar för gäddans föryngring. För att ytterligare stärka gäddbeståndet här så har vi röjt och ringbarkat/tagit ner al för att få in mera ljus. Vi har stängslat in en del av vassen och hagen betas av kor på för- och sensommaren efter det att gäddynglen har simmat ut i havet.

Just här står vattnet ofta högt om våren. En översvämmad betesmark är en ultimat miljö för gäddhonorna att lägga sin rom på, då rommen klibbar fast på grässtråna.

Save the pike
The pike is one of the most endangered species of the Baltic sea. Here we try to optimize the environment for the fish spawn to survive. Do you know that you are only allowed to catch pikes between 45 and 75 cm, and with a maximum of 3/day?

11. Upplev Sindras stig!

Kom med på en vandring genom alla natur­ typer som Finnhamn har att erbjuda.

Skärgårdsstiftelsens tillsynsman och naturvårdare arbetar i reservatet med att vårda marken för att gynna allt från kulturminnen till biologisk mångfald. Detta görs för att besökare ska kunna njuta se, lyssna, dofta, upp­ täcka och förundras över fantastiska Finnhamn.

Skärgårdsstiftelsen sköter och äger Finnhamn sedan 1998. Dåvarande tillsynsman Lasse Westling, tillsammans med jordbruksarrendator Martina Högberg, tog sig an den eftersatta naturvården. Lasses hund Sindra och Martinas hund Lucas fanns alltid med, arbetskompisar vars närvaro hade stor betydelse.

– Djuren hjälper människan till en rikare natur­upplevelse, både vilda och tama.

Denna vandringsstig är uppkallad efter Sindra, en isländsk fårhund, med stark vilja, stort hjärta och en envishet mång­ dubbel sin egen storlek. Envishet hjärta och vilja är också egenskaper som behövs när naturvårdsarbetet ska sättas igång. Välkomna på upptäcktsfärd i Sindras tass­spår!

Experience Sindra´s path
The Archipelago Foundation carries and owns Finnhamn since 1998. The supervisor at that time, along with the tenant farmen Martina Högberg, took on the job of conserving nature. Lasses Icelandic Sheepdog Sindra and Martinas Working Kelpie Lukas always accompanied them. This walking trail is named after Sindra. Welcome on a journey of discovery in Sindra´s paw tracks!

12. Kulturmarken – Bondens landskap

När människan för 10 000 år sedan bestämde sig för att bli bofast istället för att vara nomad så påverkades landskapet radikalt.

Genom årtusendena har sedan jorden och skogen brukats. Åker, äng och hagmark har skapats av odling och djurhållning.
Det är dessa marker som utgör kulturlandskapet.

Kultur – att odla
Det är ordets egentliga betydelse.

Bonden målar landskapet med de givna penslarna – trädens olika användning, mulens marker som berikar floran och
åkerns grödor som livnär oss. Alternativet är igenväxning och beskogning utan öppna ytor och vyer.

Hur ofta behöver Du en bonde?

The cultured landscape – The farm landscape
10.000 years ago, at the moment when man decided to abandon the nomadic life and settle in one place, the landscape was radically altered.
The farmer paints the landscape with the brushes provided – the different uses of the trees, the grazed lands that enrich the flora and the arable crops that feed us.
Ho often do you really need a farmer ?

13. Det vilda Finnhamn

Här till höger finns ett gryt som kan vara ett av de största som finns i Sverige! Det du!

Det händer att grävling och räv delar på samma bostad när gryten är tillräckligt stora. Ett bra gryt kan användas i 100 år. Hur gammalt är ditt gryt/din bostad?

Hjortdjuren har ett fint skydd av den glesa alskogen på vänster sida om stigen. Här finns också orm, snok, hugg­ orm och hasselsnok. Och förstås en massa olika fåglar. Särskilt hackspett gillar den lövrika blandskogen. Grön­ göling, spillkråka och större hackspett bor på Finnhamn. I mars hör man ofta ugglorna hoa.

På Finnhamn har vi en mängd vilda däggdjur, samt flera sorters gnagare. Älg, rådjur, räv, grävling, ekorre, skogshare.

The wild side of Finnhamn
Here to the right, there is a burrowwhich may be one of the biggest in Sweden – really ! Badgers and foxes sometime share the same living quarters when the burrow is big enough.
In the reserve we have a variety of wild mammals, such as moose, roedeer, fox, badger, squirrel and hare. They all have a special sanctuary here in this part of Finnhamn. We also have an extensive birdlife, especially woodpeckers are common to spot and hear among the deciduous trees.

14. Hassellunden

Jag ser ljuset – gör du?

Ser du, ser du hur ljuset silas genom hasselns grenar och blad? Det rör sig alltid, skimrar och leker…

Om hösten när bladen gulnar och liksom förstärker solens stålar är det smått magiskt. Eller när alla löv ligger gula på marken och lyser, som solen trots att det är mulet.

Här i hassellunden har naturvårdsinsatserna varit stora. För att bibehålla dess karaktär krävs röjning som utförs kontinuerligt av naturvårdare.

Hasseln skapar en rik mylla där den vackra vårfloran kan frodas ex blåsippa, nunneört, vårärt och vitsippa. På Idholmen växer även myskmadra i hassellundarna.

Hasseln blommar tidigt, ibland redan i januari, och hängena finns då redan tålmodigt på plats vilket är ett löfte om vår. Sedan kommer den, våren, och de första ljusgröna små blad- en börjar bygga den lövsal som ger ljuvlig skugga en varm sommardag. Eller skydd undan ett stilla försommarregn.

Hasselnötterna är viktiga för både gnagare, ekorrar och fåglarna. Djuren är de
enda som tillåts mumsa på dem. Att plocka hasselnötter är förbjudet enligt allemansrätten och detsamma gäller här i naturreservat.

The grove
I see the light – can you? Do you see the dappled light through the hazel tree’s branches and leaves?

The hazels create a certain light, weather is spring, summer or autumn. During spring when the bower builds up, in the summer when the sunlight strains through the leaves or when the hazels give you shelter from a light summer rain. The yellow magic in the autumn when the leaves turn yellow and reflects the sun even when they are lying on the ground. The hazels create a rich topsoil in which the beautiful spring flora can thrive.
Hazelnuts are important for both rodents, squirrels and birds. The animals are the only ones allowed to nibble on them. Picking hazelnuts is prohibited under public law and the same applies here in the nature reserve.

15. Fjärden – klippan vid vattnet

Slå dig ner!

När solen skiner är klippan varm och utsikten över fjärden vacker oavsett årstid. Lyssna på vågorna som slår mot stranden, lyssna på isen som knakar, på ejderhannarnas parningssång tidigt om våren. Ejdern är skärgårdens särpräglade vårtecken.

Låt dig förföras av de magiska ljuden långt från storstadens brus.

I vassen till vänster leker gäddan och ynglen har sin barn­ kammare. Titta upp mot himlen…att få syn på en havsörn är inte alls ovanligt nu för tiden. Inte heller att se huvudet på en säl sticka upp ovan ytan.

Känn doften av hav!

Welcome – have a seat!
When the sun is shining, the rocks are warm and the views over the bay are beautiful, regardless of the season. Allow yourself to be seduced by the magical sounds far away from the noise of the city.
Look up into the sky… a glimpse of a white-tailed eagle is nothing unusual these days. Nor to see the sight of ahead of a seal’s head peering above the surface.
Listen to the ice cracking and breaking … smell the sea!
Let yourself be seduced by the magical sounds far away from the city.

16. Eken – ekstockarna som ligger

På Finnhamn finns det massor av ek. Det är ovanligt på marker så här långt ut i skärgården.

Man säger att en ek lever i 1000 år. Den växer i drygt 300 år, står mogen i drygt 300 år och dör långsamt under drygt 300 år. Under sitt långa liv utgör den en livsmiljö för upp
till 1500 arter av larver, svampar, fåglar och insekter.

Slå och lyssna!

Ta upp en sten och slå på de gamla ekstammar som ligger i högen, hör du klangen? De här ganska tunna ekstammarna här bredvid har legat sedan 1960 talet.

Ek är vår allra hårdaste träslag och har i skärgården främst används till båtbyggen, stängselstolp och i huskonstruktioner.

The oak
There is a large amount of oaks on Finnhamn. That’s unusual on land so far out in the archipelago, on the edge to the outer skerries. It is said that an oak lives for a 1000 years – it spends more than 300 years growing, it matures for 300 years and then it spends over 300 years slowly dying. During its long life, it is a habitat for up to 1500 species of larvae, fungi, birds and insects.

Ask – askens virke är hårt och segt. Användning: spjut, yxskaft, åror, flygplan, maskindelar, hockeyklubbor.
Ek – hårt och rötbeständigt.
Användning: båtar, kistor, hjulekrar, möbler, vinfat,takstolpar.

Fågelbär – tung hård ved.
Användning: slöjd, fönster, dörrar, delar till musikinstrument, paneer.
Lind – mjuk, lätt och formbar.
Användning: snideri (flera av Vasas skulpturer är gjorda av lind) lindbast, bastkorgar, ben- proteser, tandpetare.
Lönn – tung och hård ved.
Användning: tallrikar, skrin, möbler, instrument.

17. Lövängen bland träden

Välkommen till Sindras äng!

Här har mängder av sly röjts undan och många större exemplar av asp och gran fått ge vika för att få släppa in ljus och plats åt våra ståtliga ädellövträd.

Denna naturtyp är formad av människans brukande. Olika träslag har haft olika användningsområden genom historien. Bonden hade olika träd för olika saker för att få den perfekta hållbarheten i sina verktyg.

I naturvårdsarbetet spar vi här betydelsefulla, bärande träd och buskar så som: rönn, oxel, hagtorn, hassel och olvon. (Träd som får bär.)

Kanske är det om hösten denna löväng är som allra vackrast.

Welcome to Sindra´s Meadow
Habitats of this kind is shaped by human use. Different types of wood have had different practical uses through history. Each tree had its use to make the most durable and functional tools and equipment.
Here you can see a variety of deciduous trees like ash, wild lime tree, rowan, maple and oak for instance.

18. Hällmark

Isen kom norrifrån, det är därför denna berghäll är så slät. Men ser du såren? På flera ställen bär hällen öppna sår som aldrig läker – sår gjorda av någon som eldat, det är förbjudet i naturreservat eftersom de såren aldrig läker.

De är bara en par meter höga, knotiga och vindpinade, formade av väder och vind på hällmarkens magra jordlager. Titta på de små senvuxna ekar som står längs stigen här uppe – helt olika de ståtliga träd vi oftast tänker oss ekar som. Likväl har de en stor betydelse för insekter och kan vara långt över 100 år gamla. Detsamma gäller tallarna.

Den enorma hällen lagrar solens värme, något som gynnar ex. fjärilar och skalbaggar som lever på träden här.

The rock slab
The smooth, rocky ground was created by the inland ice which from the north and wore it down.
But can you see the wounds In several places, the rock has open wounds that never heal. These are caused by someone lighting a fire onto it. Lighting fires is banned in nature reserves – except on special fireplaces – because the wounds never heal.
The huge slabs of rock store the warmth of the sun, which benefits creatures such as butterflies and beetles that live on the old, slow growing pine trees and oaks here.

Tibasten får mig att tänka på Ulla – den första, tidiga vårglädjen i hennes röst när hon såg den blomma. Ulla Andersson, som tillsammans med sin man Rolf under en kvarts sekel drev och byggde upp verksam- heten här på ön – två välkända skärgård- sprofiler som haft en enorm betydelse för Finnhamn. Det var också deras förtjänst att jag kom hit och väckte liv i Idholmens Gård.

19. Tibasten och Skogsrået

När vintern går över i vår blommar tibasten. Då är den vacker där den står, med rosa blommor på bar kvist som lyser klart mot snön och fjolårsgräset i en tid då växtligheten domineras av grått, brunt och barrgrönt. Den doftar ljuvligt, tydligt och hyacintlikt. Men doften berättar också något – Se upp! Passa dig! Tibasten är nämligen mycket giftig och det gäller hela växten, såväl blommor och bär som bark och blad.

Folktron säger att om en man berättar sitt namn för Skogsrået så tar hon makten över honom. En sådan mans hustru sägs ha lurat till sig råd av Skogsrået själv, då hon bad om hjälp att bota sin tjur som hellre vistades hos grannens kor än hos sina egna. Tibast och vänderot skulle hon ge honom. Hon ger det i stället till maken varpå förtrollningen bryts och Skogsrået ut- brister: ”Tibast och vänderot, tvi vale mig som lärde dig bot!”

Efter blomningen kommer bladen. De är smala, mot spetsen avrundade, och sitter i huvudsak ovanför blommorna som nu omvandlas till klarröda, illasmakande bär. Sommartid känner du igen tibasten på dessa speciella blad, placerade lite som i en spiral högt uppe på grenarna.

Följ skogsbrynet bort längs åker- kanten så finner du en ovanligt stor lokal av tibast i olika storlekar. Tibasten blir sällan över 1,5 m hög.

Daphne Mezereum
When winter turns to spring, the mezereon blooms. It smells delicious, clear and like a hyacinth. But the smell also has a story to tell, a warning – Look out! Be careful! The mezereon is highly poisonous and this applies to the whole plant; flowers, berries, bark and leaves.
The legend says that if a man tells his name to the the Siren of the Forest, a mythical female creature of the forest in Swedish folklore, he is under her power. The only thing that could break the spell is to put mezereum in his food.